Det är lätt att hävda att Sverige inte har problem med allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i jämförelse med många andra länder. Men det är en klen tröst för människan vars rättigheter inte respekterats. En av Civil Rights Defenders huvuduppgifter är att bevaka och rapportera om mänskliga rättigheter i vårt eget land. Vi organiserar seminarier, publicerar rapporter och gör uttalanden med målet att påverka beslutsfattare och att göra allmänheten medveten om omständigheter som äventyrar deras rättigheter.

Under de senaste åren har ett antal nya lagar tillkommit som ett direkt resultat av den internationella kampen mot terrorism. Säkerhetstjänst och polis har fått utökade befogenheter att använda hemlig övervakning, internationella och regionala sanktionslistor har upprättats och misstänkta terroristers tillgångar har frusits utan att domstolsbeslut har fattats.

Tortyr räknas fortfarande inte som ett explicit brott i svensk straffrättslig mening och det finns inget explicit förbud mot användandet av bevis som framkommit under tortyr. Non-refoulement-principen respekteras inte på ett önskvärt sätt i Sverige, trots att förbudet mot att avvisa en person till ett land där han eller hon riskerar tortyr eller annan illegitim behandling är införlivat i asyl- och migrationsrätten.

Rätten till effektiv rättsprövning vid tortyrrisk kräver procedurer som ger individen en möjlighet att argumentera mot avvisning. Sverige presenterade sina nya metoder i Utlänningslagen 2006, dock utan att tillräckligt tackla problemen med sekretess i säkerhetsfall.

I dagens samhälle verkar underrättelseinformation utbytas mer än någonsin tidigare och även demokratiska länder bryter allvarligt mot tortyrförbudet i förhör med misstänkta terrorister. Detta gör att domstolar och myndigheter som beslutar i säkerhetsärenden måste vara mycket försiktiga när beslut fattas som handlar om individers rätt att stanna i landet – och inte blint förlita sig på säkerhetstjänstens information.

Vid all hemlig övervakning gäller ändamåls-, behovs och proportionalitetsprinciperna, vilket innebär att användningen av tvångsmedel ska vara bundet till sitt ändamål och att tvångsmedel endast får användas då det finns ett påtagligt behov som dessutom står i proportion till den integritetskränkning det innebär. För att utöva tillsyn över hur hemliga tvångsmedel används föreslår regeringen att det inrättas en säkerhets- och integritetsskyddsnämnd.

En underrättelseplikt införs som innebär att personer som har utsatts för hemliga tvångsmedel ska bli underrättade om detta. Underrättelseplikten gäller dock inte utredningar där säkerhetspolisen är involverad eller utredningar som innehåller sekretessbelagda uppgifter. Underrättelseplikten gäller inte heller personer som kan komma att avlyssnas indirekt, till exempel personer som blivit uppringda av en misstänkt.

Riksdagen har beslutat att implementera två lagförslag gällande hemlig teleövervakning och i slutet av 2007 fick polis och säkerhetstjänst möjlighet att i hemlighet lyssna av (bugga) lokaler samt att använda metoder såsom teleavlyssning i förebyggande syften, alltså innan ett brott har begåtts.

Civil Rights Defenders är orolig för att utvecklingen av ny teknik för hemlig övervakning utvecklas betydligt fortare än rättsskyddet för individer.