Landanalyser

Det här är rapporter skrivna och sammanställda av Civil Rights Defenders experter. Syftet är att presentera en överblick över de viktigaste människorättsfrågorna i de länder och regioner där vi arbetar. I dagsläget finns inte alla översatta till svenska.

Mänskliga rättigheter i Vietnam

Against the backdrop of a growing and diversifying civil society movement, the Government of Vietnam continues to repress dissidents and human rights defenders and has taken steps in recent years to amend or introduce laws and regulations that impact on civil and political rights. A host of laws, regulations and decrees grant broad discretionary powers to officials to impose restrictions of basic rights and freedoms guaranteed in the Constitution and under international human rights law. The public consultation period before the adoption of a revised Constitution in 2013 saw significant public demand for rule of law reforms. The legislature has amended a number of laws in 2015, including the Penal Code, Criminal Procedure Code, and Civil Code. Laws on public assembly and on association are pending.

Mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan

Azerbajdzjan är en auktoritär stat i vilken medborgerliga och politiska rättigheter begränsas och kränks dagligen. Den politiska makten är helt och hållet koncentrerad i händerna på presidenten Illham Aliyev och det regerande partiet som är direkt anslutet till honom. Efter valet 2013, som var bristfälligt i många aspekter, stod det fast att Aliyev var färdig för en tredje mandatperiod som landets president. Respekten för de mänskliga rättigheterna, som visserligen länge varit bristfällig, har förvärrats ytterligare de senaste åren. De tydligaste kränkningarna av mänskliga rättigheter sker inom området för yttrandefrihet och mötes- och föreningsfrihet.

Mänskliga rättigheter i Venezuela

I Venezuela har det senaste årtiondet kantats av grova kränkningar av människors politiska och medborgerliga rättigheter. Bland annat har regeringen antagit flera lagar, förordningar och konstitutionella tillägg för att begränsa oberoendet inom såväl domstolen och nationalförsamlingen som inom civilsamhället och media. Människorättsförsvarare, oppositionsledare och journalister anklagas inte sällan för konspiration och regeringen har sett till att flera invalda politiker fängslats, med eller utan rättegång.

Mänskliga rättigheter i Myanmar

Sedan den kvasi-civila regeringen installerades 2010 har betydelsefulla förändringar skett i Myanmar. Ett femtio år långt militärstyre har fått ett avslut, och fredsförhandlingar och diskussioner om konstitutionell reform har fått ett uppsving. Militären har emellertid fortfarande stort inflytande över politiken, och korruption och strafflöshet både kvarstår och spär på varandra. Efter valet 2015, där Aung San Suu Kyis NLD vann en jordskredsseger, återstår nu att se om verklig förändring kommer att ske i landet.

Mänskliga rättigheter i Kambodja

Trots att Kambodjas konstitution garanterar maktuppdelning och rättsligt oberoende är skyddet för de mänskliga rättigheterna och landets demokratisering bräckligt, inte minst genom den politiska dominans som influeras av det regerande Cambodian People’s Party (CCP) och som genomsyrar hela regeringen. Godtyckliga arresteringar och överdriven våldsanvändning mot demonstranter är vanliga fenomen, och människorättsförsvarare, journalister, fackföreningsmän, oppositionsgrupper och politiker utsätts inte sällan för hot och rättsaktioner. Vidare tar sig människorättskränkningar uttryck genom bred korruption, människohandel, massöverträdelser av land- och bostadsrättigheter och hatpropaganda gentemot människor med vietnamesiskt ursprung.

Mänskliga rättigheter i Albanien

Det osäkra tillståndet för mänskliga rättigheter i Albanien karaktäriseras i stort genom den klyfta som finns mellan det människorättsskydd medborgarna lovas i teorin och det skydd de faktiskt åtnjuter i verkligheten. Människorättskränkningar tar sig inte sällan uttryck genom utbredd diskriminering mot utsatta grupper såsom Romer, Egyptier och HBT-grupper. Ombudsmanskontoret och andra oberoende institutioner har trots aktivt engagemang endast fått begränsat inflytande när det kommer till att förbättra situationen för mänskliga rättigheter i landet.

Mänskliga rättigheter i Vitryssland

I Vitryssland är allt arbete med medborgerliga och politiska rättigheter förenat med stora risker. Människorättsförsvarare och journalister hotas ständigt av arresteringar, reseförbud, inspektioner, godtyckliga fängslanden och andra trakasserier från myndigheterna i landet. Vitrysslands regering har under de senaste åren fortsatt att allvarligt kränka såväl mötes-, förenings- och yttrandefriheten som rätten till en opartisk och rättvis rättegång. FNs Särskilda Rapportör för mänskliga rättigheter i Vitryssland har bland annat kallat regeringens kränkningar av de mänskliga rättigheterna för ”systemiska och systematiska”.

Mänskliga rättigheter i Sverige

Inom många områden är respekten för mänskliga rättigheter god i Sverige, och internationellt har Sverige gjort sig känt som ett land där människorätten respekteras. Det finns dock allvarliga brister, och många gånger är det etniska och sexuella minoriteter, personer med funktionsnedsättningar, kvinnor och äldre som drabbas hårdast. Diskriminering är ett allvarligt människorättsproblem i Sverige som påverkar människors vardag i grunden.

Mänskliga rättigheter i Ryssland

Respekten för mänskliga rättigheter i Ryssland har länge varit bräcklig, och efter att Putin återinstallerades som president 2012 har situationen urartat ytterligare. Den ena lagen efter den andra designas för att bryta ner och vanrykta människorättsförsvarare, och det statliga förtrycket genomsyrar inte minst yttrande-, mötes- och föreningsfriheten. På senare år har de ryska myndigheterna gjort ytterligare lagändringar fokuserade på internet och sociala medier, och således gjort ett försök att kontrollera de sista återstående kanalerna för yttrandefrihet i Ryssland.

Mänskliga rättigheter i Makedonien

Makedonien är medlem i Europarådet och har dessutom kandiderat för medlemskap i Europeiska Unionen sedan 2005. Landet har emellertid stora brister när det kommer till implementeringen av de reformer som krävs för att uppnå den standard för mänskliga rättigheter som krävs, och i skrivande stund har förhandlingarna med EU ännu inte påbörjats. Ett stort problem är dessutom de mellanetniska spänningar mellan etniskt albanska rebellstyrkor och den makedonska armén och polisen som har fortsatt sedan den väpnade konflikten 2001. Bara under de senaste åren har flera fall av etniskt motiverat våld rapporterats.

Mänskliga rättigheter i Somalia

När den federala regeringen bildades i september 2012 inbringades ett förnyat hopp om politisk stabilitet och en övergång till Somalia. Samtidigt som att den federala regeringen internationellt sett erkänt den självdeklarerade republiken Somaliland fortsätter dock den autonoma regionen Puntland att manövrera separat. Somalias långa historia av interna konflikter har medfört att situationen för mänskliga rättigheter är dyster i alla aspekter. Dessutom frodas korruptionen på alla samhälleliga nivåer enligt det senaste korruptionsindexet.

Mänskliga rättigheter i Kenya

År 2012 antog Kenya en ny och tillsynes framåtsträvande konstitution, vilken anses vara det primära instrumentet som krävs för att sociala och politiska reformer ska kunna genomföras i landet. Genom Kenyas monistiska rättssystem ska alla ratificerade internationella avtal automatiskt införlivas i nationell lag. I teorin har således Kenya under de senaste åren åtagit sig majoriteten av de grundläggande internationella avtalen om mänskliga rättigheter likväl som regionala instrument såsom Afrikanska Unionens stadga om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter. Men trots reformer och åtaganden fortsätter mänskliga rättigheter att kränkas i landet, inte minst genom bred korruption och politiskt våld. Dessutom utsätts människorättsförsvarare inte sällan för hot, godtyckliga gripanden och dödligt våld.

Mänskliga rättigheter i Bosnien och Herzegovina

Mer än 20 år har passerat sedan kriget i Bosnien och Hercegovina fick sitt slut, men mellanetniskt våld och hatpropaganda kvarstår. Av staterna i Västra Balkan har Bosnien och Hercegovina beskrivits som det land som gjort allra minst framsteg när det kommer till EU-integrering, och alltför knapphändiga implementeringar av de lagar och regleringar som ska skydda de mänskliga rättigheterna förvärrar situationen för befolkningen. Regeringen har bland annat misslyckats med att inleda reformer inom rättsväsendet, och samtidigt fortsätter bristen på oberoende media och problem med självcensur att vara nyckelhinder för en fungerande yttrandefrihet. Det politiska dödläget i landet hindrar människorättsorganisationer från att arbeta fritt och öppet, och trots att omfattande arbetsdemonstrationer ägde rum i februari 2014 är organisationernas möjligheter att bevaka och skydda mänskliga rättigheter mycket begränsade.

Mänskliga rättigheter i Montenegro

Sedan Montenegro blev en självständig stat 2006 har landet antagit alla relevanta konventioner om mänskliga rättigheter, samt varit en medlemsstat i Europarådet sedan 2007. Men trots att den nationella lagstiftningen som rör de mänskliga rättigheterna anses gå i linje med den Europeiska standarden brister den faktiska implementeringen, inte minst gällande rättigheter som rör yttrandefrihet, antidiskriminering och rättsväsendet. Steg i rätt riktning har dock tagits de senaste åren, och 2014 antog Montenegro tillägg i lagen som behandlar Ombudsmannens roll. Tilläggen tyder på en vilja att skapa positiv förändring när det kommer till att bekämpa diskriminering och se till att det finns en fungerande bevakning av institutioner. Lagen väntas leda till en högre nivå av oberoende och ska därmed stärka institutionernas roll i arbetet med antidiskriminering.

Mänskliga rättigheter i Kosovo

Kosovo har ett stabilt juridiskt ramverk på plats i syftet att skydda mänskliga rättigheter, och konstitutionen inkluderar flera direkt tillämpliga internationella människorättsinstrument. Under de senaste tio åren har Kosovo dessutom visat på stor framgång i arbetet att introducera nyckellagar som ska tillgodose befolkningens fri- och rättigheter. Trots detta återstår stora problem gällande den praktiska implementeringen av de lagar och tillägg som rör mänskliga rättigheter, och landet saknar fortfarande ett fungerande ombudsmanskontor och en effektiv domstol. Journalister och oberoende media utsätts dagligen för påtryckningar, och hatbrott, hatpropaganda och våld mot kvinnor är ytterligare exempel på problem som kvarstår i Kosovo. Dessutom har regeringen misslyckats med att skydda minoritetsgrupper som romer, ashkali, egyptier och HBT-personer från den omfattande diskriminering de utsätts för på i princip alla samhällsnivåer.

Mänskliga rättigheter i Moldavien

Situationen för mänskliga rättigheterna i Moldavien har delvis haft en positiv utveckling under de senaste åren. Bland annat har nya lagstiftningar bidragit till att stärka skyddet mot diskriminering samt underlättat främjandet av yttrandefrihet. Trots detta kvarstår problem inom flera områden för de mänskliga rättigheterna. Bland annat har villkoren i fängelser inte förbättrats, och bristen på rättvisa rättegångar är fortfarande omfattande. Dessutom utgör fenomen som hatpropaganda, våld mot kvinnor, människosmuggling, marginalisering av romska grupper och trakasserier mot HBT-personer fortfarande stora problem i det Moldaviska samhället. När det kommer till utbrytarregionen Transnistrien är kränkningarna mot de mänskliga rättigheterna mycket allvarliga.

Mänskliga rättigheter i Serbien

I januari 2014 öppnades officiellt förhandlingar om Serbiens tillträde till den Europeiska Unionen. Ramverket för förhandlingarna uttrycker tydliga krav på att Serbien måste visa framsteg i att normalisera relationerna med Kosovo, någonting som kommer att vara noga övervakat under tiden avtalet implementeras. Trots förhandlingarna har dock inte situationen för de mänskliga rättigheterna förbättras i landet, snarare har de försämrats i jämförelse med året innan. Bristerna är särskilt tydliga när det kommer till nationella minoriteters rättigheter, yttrandefrihet och ett oberoende rättsväsende, och de krav på nödvändiga domstolsreformer som satts upp har ännu inte implementerats.