Nyhetsbrev nr 2, april-juni 2010

Upp till bevis för moldaviska medier

I slutet av 2009 vände den negativa utvecklingen och en långsam demokratiseringsprocess påbörjades på den moldaviska mediemarknaden. Viktiga reformer drevs igenom och en sund konkurrens växer nu fram. Doina Costin som arbetar på Independent Journalism Centre är försiktigt positiv till utvecklingen.

Statliga Teleradio – Moldova har initierat en reformprocess som väntas fortsätta under 2010.

– Viktiga förändringar har genomförts och man kan säga att den statliga televisionen och radion har öppnat upp för sin omvandling till en genuin, pålitlig och professionell public service kanal, säger Doina Costin.

2010 kommer att bli ett år av prövningar för tryckta såväl som elektroniska medier, tror Costin, på grund av de nya förutsättningarna och kraven som kommer av en ökad ekonomisk konkurrens mellan medierna. Mediesituationen hade förvärrats kraftigt under den första halvan av 2009.

Enligt en rapport från Independent Journalism Centre (IJC) utsattes mer än 60 moldaviska och utländska journalister för upprepade kränkningar från myndigheternas sida. Åtta medieföretag arbetade under hot och diskriminerades och 33 utländska journalister arresterades, förhördes, utvisades eller vägrades inresa i Moldavien.

Inom ramen för vårt samarbete med IJC kunde vi erbjuda kostnadsfri rättshjälp och representation i domstol till journalister och medieorganisationer i nio fall under 2009. Sex av fallen dömdes till journalisternas och mediernas favör, ett fall togs vidare till Europadomstolen och två är fortfarande pågående. Rättshjälpen som vi erbjuder i samarbete med IJC har bidragit till den moldaviska pressens hållbarhet, anser Costin, bland annat genom att vi hjälpt journalisterna att få tillgång till offentliga dokument.

Kommentar: Bögar, finns dom?

Civil Rights Defenders medverkade nyligen i den första konferensen någonsin i Montenegro om skyddet för homo-, bisexuella och transpersoners (hbt) mänskliga rättigheter. Ledande experter från hela världen samlades för att under ett par dagar diskutera den svåra situation som råder för hbt-personer i Montenegro.

Behovet av konferensen underströks av att landets minister för mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter (!) Ferhat Dinosha i en tv-intervju slog fast att ”det inte var goda nyheter” att det finns homosexuella i Montenegro.

Det är mer än 30 år sedan homosexualitet avkriminaliserades i Montenegro. Men fortfarande anser en majoritet av befolkningen att homosexualitet är en sjukdom.

Hbt-frågor diskuteras inte och när de överhuvudtaget nämns sker det i ett negativt sammanhang, som i fallet med Dinoshas uttalande. Tusentals människor tvingas leva i förnekelse och hålla sig osynliga så att deras blotta existens inte stör andra människor.

Allas lika värde utgör grunden för de mänskliga rättigheterna och är fundamentet i ett demokratiskt samhällsbygge. Den som fördömer eller förnekar människors olikheter gör sig skyldig till självbedrägeri. Men det innebär också att man ifrågasätter de värden som utgör förutsättningarna för fred och säkerhet mellan människor och mellan nationer.

Därför ligger det i allas vårt intresse att våra medmänniskor synliggörs och erkänns som de likställda individer de är.

Robert Hårdh
Chef, Civil Rights Defenders

Robert bloggar om de mänskliga rättigheterna på http://roberthardh.wordpress.com

Tre frågor till…

…Tolekan Ismailova, människorättsförsvarare från Kirgizistan som just nu vistas i Sverige. Tolekan Ismailova är grundare, ordförande och ledare för Kirgizistans Coalition for Democracy and Civil Society, som arbetar för att stärka demokratin och bygga upp det civila samhället i Kirgizistan. Hon är även en av grundarna till International Coalition for Women’s Human Rights, en intresseorganisation för kvinnliga människorättsförsvarare som fokuserar på säkerhetsutmaningar inom OSS.

Varför befinner du dig i Sverige?

Jag bor för närvarande i Sverige tack vare ett stipendium jag fick från Front Line Defenders. Målet med min vistelse är att återhämta mig från en stressad livs- och arbetssituation i Kirgizistan och att utveckla mina färdigheter som människorättsförsvarare och som instruktör. För den som försvarar mänskliga rättigheter i Kirgizistan innebär det att hela familjen lever under hot och stress. Det är ytterst viktigt att även ta hand om sin egen fysiska och mentala hälsa för att orka fortsätta arbeta med mänskliga rättigheter. Ett annat mål med min vistelse är att studera hur man arbetar med mänskliga rättigheter i det svenska straffrättsliga systemet för att sedan använda den erfarenheten när jag är tillbaka på hemmaplan. Jag är väldigt tacksam mot Front Line Defenders och Civil Rights Defenders, som är min värdorganisation i Sverige, för denna möjlighet.

Vilken är den mest brännande människorättsfrågan i Kirgizistan?

Den mest brännande frågan är den om yttrandefrihet och mötesfrihet. Många kirgiziska journalister hotas och till och med dödas på grund av sitt arbete. En person som nyligen föll offer för regimen var Gennady Pavlyuk, en kirgizisk-kazakstansk journalist. G.Pavlyuk hittades medvetslös med isoleringstejp runt händer och fötter den 22 december 2009 efter att ha knuffats ut från ett fönster från en lägenhet på sjätte våningen i Almaty (Kazakstan). G.Pavlyuk hade ofta öppet kritiserat de kirgiziska myndigheterna.

Dessutom är det omöjligt att genomföra en demonstration eftersom militären genast upplöser fredliga folksamlingar. Aktivister för demokrati och mänskliga rättigheter anses vara terrorister på grund av det arbete de utför.

Vad kan länderna i väst göra för att förbättra situationen i Kirgizistan?

EU bör först och främst fokusera på frågor om mänskliga rättigheter och demokrati för regionen. Demokratiutvecklingen i Kirgizistan är avgörande för de mänskliga rättigheterna i hela Centralasien som omges av odemokratiska stater som Kazakstan, Uzbekistan, Kina och Tadzjikistan. Då Kazakstan blir ordförandeland för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) i år bör det internationella samfundet se till att fokusera mest på situationen för de mänskliga rättigheterna i regionen.

Vitrysk människorättsförsvarare optimistisk

Situationen för vitryska människorättsorganisationer och andra aktörer i det civila samhället i landet har inte förbättrats de senaste åren. Det har införts nya lagar som lägger hinder i vägen för deras arbete och myndigheterna fortsätter att förfölja människorättsförsvarare och demokratiförkämpar.

Trots detta finns det tecken på ljusning, menar Ales Bialiatski, ordförande för den vitryska människorättsorganisationen Viasna, som besökte Stockholm i februari.

– Förra året var första gången de vitryska myndigheterna tog kontakt med det civila samhället. Jag tror att de har börjat lyssna på oss. De är också mer känsliga för kritik från internationella organisationer än vad de varit tidigare.

Bialiatski tror dock inte på snabba förändringar av det vitryska samhället eller på att myndigheterna inom den närmaste framtiden kan reparera det som förstörts under tio års tid. För att lägga grund för förändring krävs långsiktiga strategier för det civila samhället och stöd från internationella organisationer.

– Jag är optimistisk, trots alla nederlag och trots att myndigheterna stiftat lagar som systematiskt hindrar människorättsorganisationer från att verka i landet. Det finns flera tusen organisationer som verkar inom det civila samhället i Vitryssland och min inställning är att vi kan och måste kämpa vidare.

I maj granskas Vitryssland i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Inför granskningen har vitryska människorättsförsvarare skrivit en alternativ rapport om människorättssituationen i Vitryssland, som svar på myndigheternas officiella version.

Tyst dag väckte ryska medier

I oktober förra året blev en tabloidtidning i Ryssland varnad av landets åklagarmyndighet för att ha publicerat homofoba uttalanden.

– Det var första gången myndigheterna utfärdade en sådan varning. Beslutet har öppnat en dörr och möjliggör för framtida klagomål om diskriminering i medierna, säger Igor Kochetkov, ordförande för det ryska hbt-nätverket.

I Ryssland är diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet vanligt förekommande och myndigheterna agerar vanligtvis lamt på kränkningar. Det ryska hbt-nätverket försöker få medierna i landet att uppmärksamma problemen, men det är svårt. Journalister saknar kunskap och medierna rapporterar sällan om frågor som rör hbt-personer överhuvudtaget, vilket ytterligare försvårar arbetet med att förändra allmänhetens kunskap och förståelse för hbt-personers rättigheter.

– Vi kämpar för att få medierna att överhuvudtaget skriva om hbt-frågor, säger Kochetkov.

En lyckad satsning förra året var när man arrangerade Day of Silence, en årlig demonstration för att uppmärksamma alla som tvingas leva i tystnad om sin sexuella läggning.

– Det gav stor uppmärksamhet i media och nu vet de åtminstone om att vi existerar. Förhoppningsvis leder det till att vi får ännu större uppmärksamhet nästa gång.

Förutom Day of Silence arrangerade det ryska HBT nätverket Week Against Homophobia i samarbete med Civil Rights Defenders.

Desillusionerade rasister törstar efter kärlek

Mörka och intensiva känslor av rädsla, okunskap och fördomar står i fokus när Civil Rights Defenders och Teater Giljotin möts i ett spännande samarbete.

För Civil Rights Defenders är frågorna som behandlas i pjäsen nära knutna till vårt arbete mot diskriminering, okunskap och inte minst brist på tolerans. Oavsett om det handlar om romer på Balkan, homosexuella i Östeuropa eller svarta arbetare som utnyttjas av västerländska företag i Afrika så ställs frågan om alla människors lika värde på sin spets. Hur behandlar vi våra medmänniskor? Är vi alla lika inför lagen?

För skådespelaren Sunil Munshi som har regisserat pjäsen är det en gammal dröm som går i uppfyllelse. Koltés har länge varit en favorit.

– När jag läste den här pjäsen blev den som en film i huvudet. Jag ville inte släppa den. Koltés karaktärer går alltid lite vid sidan av i livet, säger Munshi. De vill så gärna vara med. Men just för att de försöker så hårt så skrämmer de iväg folk.

Hundarna i ’Negerns och hundarnas kamp’ symboliserar den vite mannen; rasistisk, desillusionerad och i förfall. Kampen som utspelar sig tycker Sunil Munshi att vi kan föra över till vårt eget samhälle.

– Jag tror att alla kan känna igen sig i pjäsens karaktärer. Alla människor vill ha kärlek. Men vågar vi se varandra sådana som vi verkligen är, och mötas som individer, eller hindras vi av ett filter av fördomar och rädsla?

Bernhard-Marie Koltés drama Negerns och hundarnas kamp utspelar sig i modern tid någonstans i Västafrika. Två vita män, Horn och Cal, basar över en förfallen västerländsk byggarbetsplats. Horn har bjudit ner en kvinna från Paris som han vill gifta sig med. En kväll tar sig en svart man in på det hårt bevakade området. Han har kommit för att hämta sin brors döda kropp. Brodern är försvunnen och sägs ha förolyckats under arbetet på bygget. Men Horn och Cal har ingen kropp att ge honom…

Negerns och hundarnas kamp spelas 11-28 mars på Teater Giljotin.

Europadomstolen bör vara öppen för alla
I februari träffades Europarådets 47 medlemsstater i Interlaken i Schweiz för att diskutera Europadomstolens framtid.

Diskussionen handlade både om en nödvändig reform av domstolen och om staters ansvar att försäkra rättigheterna nationellt.

Civil Rights Defenders var en av flera organisationer som, inför konferensen, uppmanade medlemsstaterna att bland annat undvika att införa regler som innebär inskränkningar i talerätten inför domstolen.

Vid förhandlingarna i Interlaken föreslog vissa stater nya regler för när fall ska antas av domstolen, bland annat att man ska införa en avgift och att anmälningar bara ska få göras på engelska och franska. Staterna enades dock inte kring förs-lagen och diskussionen fortsätter till juni 2012 då ministerrådet fattar beslut i frågan.

Vi anser att det är mycket viktigt att domstolen får fortsätta att vara en sista utväg för människor vars rättigheter har kränkts när den egna staten brustit i sina åtaganden. Domstolen är till för alla, inte bara för dem som talar vissa språk eller kan betala en avgift.

Europadomstolen har sedan flera år stora problem med att ta hand om de anmälningar som kommer in – och att i tid behandla de fall som accepteras. Förseningarna är ett stort problem för de enskilda vars rättigheter har blivit kränkta. De får vänta länge på besked från domstolen, och därmed också på upprättelse.

Ladda ner nyhetsbrevet

Kategorier: Nyhetsbrev.