(Svenska) Kubas val – europeiskt samarbete eller ryskt förtryck

Sorry, this entry is only available in Swedish. For the sake of viewer convenience, the content is shown below in the alternative language. You may click the link to switch the active language.

Civil Rights Defenders_kuba_storFöljande debattartikel publicerades i Sydsvenskan 26 juni

Den kubanska regeringens ambition att garantera sina medborgares rättigheter och friheter är mycket låg. EU måste byta strategi för att bidra till förändring. Det skriver Robert Hårdh och Erik Jennische från organisationen
Civil Rights Defenders.

Kuba står inför ett viktigt vägval. Raúl Castros regering inledde nyligen förhandlingar med EU om ett samarbetsavtal. Samtidigt uppvaktar Ryssland Kuba. Parallellerna till det ryska sabotaget av Ukrainas avtal med EU i höstas är uppenbara. EU måste nu klargöra för Kuba att ett avtal förutsätter att den kubanska befolkningen involveras i diskussionerna och att de människor som lever i landet får tillgång till sina mänskliga rättigheter.

EU och den kubanska regeringen har i flera år försökt hitta vägar att inleda förhandlingar om förnyade relationer. I februari i år kom de fram till att förhandlingar skulle inledas.

Målet med förhandlingarna är att skapa ett ramverk för politisk dialog, bistånd och ekonomiskt samarbete, och som kan ersätta den gemensamma ståndpunkt som EU:s medlemsländer antog om Kuba 1996. Den säger att målet för EU är att främja mänskliga rättigheter och demokrati på Kuba, och att ett närmare samarbete är beroende av förbättringar på dessa områden.

Men Kuba har inte genomfört några påtagliga förbättringar för mänskliga rättigheter sedan den gemensamma ståndpunkten antogs. Kuba är det enda landet i regionen som konsekvent fråntar medborgarna sina rättigheter och är därför det enda som inte har ett eget avtal med EU.

I början av juni publicerade Kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning, den främsta människorättsorganisationen på Kuba, återigen alarmerande statistik om antalet godtyckliga gripanden av politiska skäl i landet. Under 2010 genomfördes 172 arresteringar av politiska aktivister i snitt i månaden, 2012 var det 550, och i maj i år var det 1 120, den näst högsta siffran sedan organisationen började föra statistik. Det visar att den kubanska regeringens ambition att garantera sina medborgares rättigheter och friheter är mycket låg, men också att EU måste byta strategi för att bidra till förändring. Civil Rights Defenders välkomnar därför de nya förhandlingar mellan EU och Kuba som nu pågår.

Samtidigt som parterna började förhandla de sista dagarna i april, tog Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov plötsligt chansen att besöka Kuba. Under samma dagar som den kubanska regeringen diskuterade en ny relation till EU guidade den också runt Lavrov till minnesmärken och ceremonier. Parallellen till den ryska regeringens sabotage av Ukrainas avtal med EU i höstas är uppenbar.

Den kubanska regeringen ställs nu inför valet att med stöd av EU starta en process mot öppenhet och frihet för medborgarna, eller att med stöd från Ryssland fortsätta det auktoritära styre som präglat landet i decennier.
För att förhandlingarna med EU ska ge positiva resultat är de avgörande frågorna nu hur förhandlingarna genomförs och vad avtalet ska innehålla när det gäller mänskliga rättigheter.

För det första bör förhandlingarna leda till en diskussion om avtalet i hela det kubanska samhället. EU:s förhandlingsteam bör därför ha en kontinuerlig dialog med människorättsorganisationer och den politiska oppositionen i landet, och lyfta in deras åsikter i samtalen med den kubanska regeringen.

För det andra bör avtalet kräva att den kubanska regeringens följer sitt åtagande att ratificera och genomföra FN:s konventioner om medborgerliga och politiska rättigheter respektive ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som den undertecknade i februari 2008, bara några dagar efter att Raúl Castro installerats som president. Hittills har den kubanska regeringen inte genomfört några reformer i den riktningen.

För det tredje bör EU-kommissionen i Havanna skapa en funktion för dialog med det kubanska civila samhället om uppföljningen av avtalet när det väl är undertecknat, så att EU kan lyfta in brott mot avtalet i den framtida politiska dialogen med den kubanska regeringen.

För det fjärde måste EU kräva att den kubanska regeringen slutar trakassera och gripa människorätts försvarare och omedelbart friger det 70-tal politiska fångar som för närvarande sitter fängslade.

EU har ingen brådska med avtalet, det finns ingen deadline som måste hållas. Det är Kuba som har bråttom. Att då fortsätta förhandla med en regering som godtyckligt griper mer än 36 personer om dagen av politiska skäl undergräver EU:s förmåga att bidra till något positivt även på lång sikt.

Robert Hårdh, Civil Rights Defenders chef

Erik Jennische, Civil Rights Defenders programchef för Latinamerika

För frågor eller mer information vänligen kontakta:
Hampus Stenberg, kommunikationschef +46 76 576 27 62

Categories: News and Opinion.
Regions: Cuba.