Vitryssland – de tystade rösternas land

Sverige och EU måste i samtliga kontakter med den vitryska regimen kräva att Ales och de andra politiska fångarna omedelbart friges, som en förutsättning för alla former av utbyte och samarbete bortom den politiska dialogen. De tystade behöver alla röster de kan få, skriver Robert Hårdh, chef för Civil Rights Defenders i Sydsvenskan.

Under 18 års tid har diktaturregimen i Vitryssland arbetat metodiskt för att kväsa alla människor och organisationer som granskar, ifrågasätter och informerar om hur landet styrs. Resultatet är nedslående: Landets lagstiftande och dömande makt är helt under presidentens kontroll, likaså all rikstäckande media. Det ledande skiktet inom oppositionen och demokrati- och människorättsrörelsen är antingen i fängelse eller vingklippt på annat sätt medan deras kollegor och familjer lever under ständiga hot och trakasserier. Det är dags att omvärlden, från individ till civilsamhälle och stat, engagerat och målinriktat tar sig an arbetet för ett fritt Vitryssland.

I december 1994, mindre än ett halvår efter det att han kommit till makten i det enda fria och rättvisa val som har hållits i Vitryssland, inledde mannen som har kallats Europas siste diktator, Aljaksandr Lukasjenka, sitt korståg mot landets oberoende och kritiska röster. Lukasjenka censurerade en korruptionsrapport som lagts fram av en oppositionell parlamentsledamot och i tre statskontrollerade tidningar publicerades istället blanka sidor. Lukasjenka, som ironiskt nog gick till val på löften om att bekämpa korruption och att sätta stopp för censur och förföljelse av journalister, svarade med att sparka chefredaktörerna för de tre tidningarna och att stänga en oberoende tv-kanal. I ett tv-framträdande på våren 1995 säger Lukasjenka att tiden är ute för landets ”oberoende masskommunicerande medier”.

Ett stort antal statligt oberoende tidningar har sedan dess tvingats stänga. De som finns kvar får inte tillgång till de distributionskanaler som staten har monopol på. De kan inte trycka sina upplagor på vare sig privat- eller statsägda tryckerier, som satts under press av myndigheterna. Försök att kringgå detta genom att anlita utländska tryckerier och hitta alternativa distributionslösningar har hindrats av myndigheterna, som beslagtagit både lastbilar och utgåvor. Risken för repressalier gör att självcensuren är förhärskande.

Sedan september 1994 är statstelevisionen och -radion under Lukasjenkas direkta kontroll och idag har vitryssar i princip inte tillgång till några andra elektroniska nationella medier än de statsägda. De statliga tidningarna, tv- och radiostationerna är propagandaverktyg för regimen och de drar sig inte för att smutskasta och förlöjliga alla som förknippas med dess politiska motståndare. Internet är den enda ocensurerade informationskällan som det med relativ lätthet går att få tillgång till. Men internetanvändningen är begränsad och myndigheterna gör vad de kan för att blockera hemsidor och information, vilket underlättas av att den enda distributören är statlig.

Sedan 21 juli 2004 undgår inte heller vitryska musiker censur. Då hölls en konsert av oppositionen och dagen efter gick en informell order ut till samtliga privat- och statsägda FM-radiostationer att inte spela musik av något av de band som deltog på konserten. Medlemmarna i bandet Palats avskedades från sina jobb och flera av slagverksgruppen Drum Ecstacys planerade framträdanden blev inställda. Det är inte enbart musiker som sägs ha svartlistats utan även regimkritiska konstnärer, författare och skådespelare.

När vår svenska Eurovisionsvinnare Loreen i somras uppträdde på en musikfestival i Vitebsk tyckte hon att det var viktigt att ge de tystade en röst. Med Civil Rights Defenders hjälp träffade hon Natalja Pintjuk, frun till den fängslade människorättsförsvararen Ales Bialjatski, en kollega till Ales samt flera oberoende journalister. Ales dömdes 2011 i en politiskt motiverad rättegång till 4,5 års fängelse och konfiskering av egendom. Den organisation han är ordförande för, Viasna, är sedan 2003 tvungen att verka underjordiskt sedan den nekats registrering och medarbetarna riskerar därför upp till två års fängelse enbart genom att gå till jobbet.

Loreens möte med Natalja hjälper oss att skapa uppmärksamhet kring Ales och andra politiska fångars situation i Vitryssland. För Natalja och våra andra vitryska vänner är det en uppskattad solidaritetsgest och nödvändig energiinjektion för att orka med vardagen. Men det räcker inte med Loreen: 2014 äger ishockey-VM rum i Vitryssland – en tillställning som Lukasjenka med all säkerhet kommer att plocka politiska poäng på. Vad gör det svenska och internationella ishockeyförbundet och enskilda spelare för att manifestera de demokratiska och mänskliga värden dessa rörelser grundas på, inför, under och efter VM?

Sverige och EU måste i samtliga kontakter med den vitryska regimen kräva att Ales och de andra politiska fångarna omedelbart friges, som en förutsättning för alla former av utbyte och samarbete bortom den politiska dialogen. Men även du som läser det här har ett ansvar. I din roll som väljare, konsument, musikintresserad, idrottssupporter och medmänniska har du makt att påverka och stödja våra politiker, organisationer, artister och idrottsstjärnor och företag. De tystade behöver alla röster de kan få.

Robert Hårdh
Chef, Civil Rights Defenders

Kategorier: Debatt.
Regions: Vitryssland.