Azerbajdzjan har fått 17 nya politiska fångar efter skenrättegång

Screen Shot 2017-01-27 at 10.28.00

Domen är den senaste i en rad av fall där framstående politiska aktivister fått långa fängelsestraff för till synes små brott. Foto: Vladic Ravich

I slutet av januari dömdes sjutton personer till uppemot 20 års fängelse i diktaturen Azerbajdzjan, i en rättegång som av allt att döma är politiskt motiverad. Domen är ett tecken på att det diktatoriska styret i Azerbajdzjan hårdnar.

Samtliga dömda – 16 medlemmar i den moderata muslimska gruppen ”Muslimsk enighet” samt en sekulär oppositionspolitiker – dömdes 25 januari för en rad brott, som sträcker sig från vapenhandel till planer på att störta regeringen. Fallet har sitt ursprung i en händelse i december 2015, då polisen stormade ett hus i staden Nardaran, strax norr om Azerbajdzjans huvudstad Baku, där den populära Imamen Taleh Bagirzadeh ledde en bön. Skott avlossades – ingen har ännu hållits ansvarig – och strax därefter hittades fyra civila och två poliser livlösa.

Kaos utbröt efter att demonstranter samlats på stadens torg och krävde att liken återlämnas till släkt. Myndigheterna svarade med att spärra av staden och arrestera flera av de protesterande. Under efterföljande dagar greps ett dussintals påstådda medlemmar ur gruppen Muslimsk Enighet runt om i landet. Enligt medierapporter kände de flesta gripna knappt eller inte alls till gruppen.

Officiellt hette det att Muslimsk Enighet hade ertappats med att planera en väpnad statskupp för att införa sharialagar i landet. En vecka in i krisen skrev politikern Fuad Gahramanli, vice ordförande för oppositionspartiet Hela Azerbajdzjans Folkfront, ett inlägg på Facebook där han kritiserade statens agerande och skyllde oroligheterna i Nardaran – känd som bastion för religiös konservatism – på sociala missförhållanden.

Gahramanli greps också och den 25 januari dömdes han till tio års fängelse. Journalister på plats i domstolen rapporterade att inga bevis av substans lades fram mot honom, annat än inlägget på Facebook, som fortfarande finns online och inte innehåller de uppmaningar till våld som han gjort sig skyldig till enligt åtalet.

På rättegångens sista dag verkade polisen rustad att bemöta ett våld som aldrig uppstod. Flera hundra fredliga demonstranter var på plats för att lyssna till domen skanderade religiösa slagord, medan mödrarna till de tilltalade intervjuades av lokala journalister. Polisen var, till synes, redo för det mesta: bilder som cirkulerat på Facebook samma morgon visade ett dussintals polisbilar som blockerade ingången till förhandlingssalen.

Rättegången följde enligt människorättsaktivister ett välkänt mönster. Staten presenterade få bevis till stöd för anklagelserna mot de tilltalade, annat än medgivanden som tvingats fram. Utanför rättegångssalen ifrågasatte oberoende observatörer användningen av dessa medgivanden, som enligt de tilltalade kommit fram under tortyr.

Samtidigt var de hörda polisernas vittnesmål genomgripande förvirrande och motsägelsefulla. I åtminstone två fall misslyckades polistjänstemän med att ge en enhetlig redogörelse för när och var de tilltalade greps, vilket ökar sannolikheten att åtminstone några av de misstänkta greps utan skälig anledning. Försvarets bevis avslogs genomgående. Flera av de tilltalade hungerstrejkade efter att de hindrats från att delta i sin egen rättegång.

”Domen är olaglig och oberättigad”, skrev Yalchin Imanov, en advokat från försvarssidan, i en e-postintervju med Civil Rights Defenders. ”Den står i strid med konstitutionen och övriga lagar i Azerbajdzjan. Domstolens beslut baseras på bevis som inte presenterades i rätten”.

Domen är den senaste i en rad av fall där framstående politiska aktivister fått långa fängelsestraff för till synes små brott. I oktober dömdes Bayram Mammadov och Giyas Ibrahimov, medlemmar av ungdomsrörelsen NIDA till tio års fängelse vardera för att ha sprayat graffitti med ett politiskt budskap på en staty av landets förre president Heydar Aliyev. Den 16 januari fick en annan NIDA-medlem fem och ett halvt års fängelse efter att ha publicerat ett Facebookinlägg som ansågs regeringskritiskt. Alla tre rapporteras ha blivit torterade i häktet och, liksom de tilltalade i Nardaranfallet, dömda till stor del baserat på framtvingade medgivanden som de genomgående tagit tillbaka.

Den framstående människorättsförsvararen och före detta politiska fången Anar Mammadli beskrev fallet som ett försök av myndigheterna att förhindra Muslimsk Enighet att gå samman med landets sekulära opposition.

”Vi har bevittnat en mycket dåligt organiserad polisräd mot fredliga grupper, och de torterades svårt. Jag är rädd att detta kommer stoppa religiösa grupper från att delta i demokratiseringsprocessen under en tid framöver”, sade Mammadli i en nätintervju med Civil Rights Defenders.

Joanna Kurosz
Eurasienchef, Civil Rights Defenders

Michael Runey
Eurasienhandläggare, Civil Rights Defenders

Fakta Azerbajdzjan
Azerbajdzjan, en före detta sovjetrepublik väster om det Kaspiska havet, är medlem i Europarådet och flera andra europeiska institutioner – trots att respekten för mänskliga rättigheter lyser med sin frånvaro i landet. Utåt visar staten upp bild av välstånd från sin stora olje- och gasexport, men i verkligheten hamnar den största inkomsten i händerna på den styrande Aliyev-familjen och dess innersta krets. Människorättsförsvarare, kritiska journalister, oppositionspolitiker och deras familjemedlemmar fängslas ofta eller tvingas gå i exil. Det finns ingen enhetlig förteckning över landets politiska fångar, men forskare och aktivister är överens om att det rör sig om åtminstone ett hundratal, bland dem oppositionsledaren Ilgar Mammadov som har suttit fängslad sedan början av 2013, trots omfattande internationella fördömanden och ett avgörande från Europadomstolen 2014.

Kategorier: Nyheter.
Taggar: Azerbajdzjan, Mänskliga rättigheter, och Södra Kaukasus.
Regions: Azerbajdzjan.