Blerta Cani Drenofci

Blerta Cani Drenofci Photo: Julia Björne/Global ReportingI Albanien finns mer än 110 000 personer med funktionsnedsättning. Fram till 1993 var gruppen i stort sett osynlig, många hölls inlåsta på institutioner och få talade om deras rättigheter. Idag är frågan uppe på den politiska agendan men Blerta Cani Drenofci, verkställande direktör för organisationen Albanian Disability Rights Foundation (ADRF), har ofta ifrågasatts på grund av sitt karriärsval: ”I början mötte jag mycket okunskap. Mina vänner var förvånade över att jag ville arbeta med den här frågan.”

Antalet personer med funktionsnedsättning i Albanien är sannolikt fler än de 110 000 som myndigheterna kommit fram till eftersom kriterierna är otillräckliga. Fram till 1993 talade ingen om handikappades rättigheter. Att stärka gruppens självförtroende är ett långsiktigt projekt som kräver stort engagemang. Många personer med funktionsnedsättning är rädda att tala om sina rättigheter.

– Jag tror att det är ett kulturellt arv från Sovjettiden. Många funktionsnedsatta personer känner sig endast trygga i sina familjer och är rädda att förlora sociala förmåner om de står upp för sina rättigheter, säger Blerta Cani Drenofci.

När Blerta var ung började hon studera elektroteknik men kände sig inte hemma. Så småningom tog hon upp studierna i socialt arbete och började arbeta för en kvinnojour. Efter att ha varit anställd på det albanska arbetsmarknadsdepartementet under en period kom hon i kontakt med den icke-statliga organisationen Albanian Disability Rights Foundation (ADRF), där hon nu är verkställande direktör.

– Idag finns det en större medvetenhet bland allmänheten, personer med funktionsnedsättning är mer synliga i samhället och deras problem hanteras på allvar, säger Blerta.

Tack vare ADFR:s idoga arbete har frågan hamnat på den politiska dagordningen men det rättsliga skyddet är långt ifrån fullständigt, mycket finns kvar att kämpa för.

– Vi har arbetat mot två mål: att förbättra lagstiftningen som direkt berör människor med funktionsnedsättning, och att integrera övrig lagstiftning så att den respekterar gruppens rättigheter.

Ett stort hinder i arbetet är fattigdomen som är utbredd i landet och särskilt drabbar människor med funktionsnedsättning. Samhällets stöd till dessa personer är långt ifrån utvecklat för att möta alla olika behov och många människor saknar såväl personlig assistans som teknisk utrustning i form av till exempel rullstolar.

Ett annat problem är den politiska turbulensen i landet. Efter parlamentsvalet 2009 bojkottade oppositionen parlamentet i nio månader och sedan dess har den politiska oron fortsatt. De lokala valen i maj 2011 präglades av politisk misstro mellan regeringen och oppositionen. Denna oro har haft en negativ påverkan på ADRF:s arbete och komplicerat organisationens påverkansarbete eftersom myndighetsrepresentanter ständigt bytts ut.

På generell nivå saknar politiker och tjänstemän kunskap om de problem som är förknippade med olika typer av funktionsnedsättning. Det stöd som erbjuds varierar därför kraftigt inom gruppen.

– En stor utmaning är att stärka jämlikheten inom gruppen av personer med funktionsnedsättning.

Blerta pekar på vikten av människorättsförsvarare:

– Utan människorättsförsvarare skulle det inte ske några verkliga förbättringar i Albanien. Vi behöver människor som är modiga nog att stå upp för andra som inte kan försvara sina rättigheter.

Blerta Cani Drenofci Photo: Julia Björne/Global ReportingBlerta har själv kämpat hårt för att få bort tabut i Albanien men har aldrig mottagit hot kopplade till sitt arbete. När hon började arbeta för ADRF var dock hennes vänner ifrågasättande.

– I början mötte jag stor okunskap. Mina vänner var förvånade över att jag ville arbeta med den här frågan.

ADRF är enligt Blerta beroende av nationellt och internationellt stöd för att nå sina mål. Hennes råd till andra personer som är i samma situation är att samarbeta med andra, inkludera personer med funktionsnedsättning tidigt i processen, var strukturerad i kontakten med statliga institutioner och fokusera på idéerna.

– Vi känner ett stort stöd från det internationella samfundet, inte bara i fråga om finansiering utan också ett moralisk stöd som har stärkt vårt arbete.

2009 skrev Albanien på FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och landet genomgår en process av ratificering och förbättring av den nationella lagstiftningen. Även om det har skett flera positiva lagändringar står personer med funktionsnedsättning fortfarande inför många problem för att fullt ut kunna utöva sina rättigheter. Ett problem är att regeringen ännu inte har ratificerat det protokoll som gör att enskilda personer kan föra klagan vid brott mot konventionen. Ett annat problem är den stigmatisering och marginalisering som dagligen påverkar livet för människor med funktionsnedsättning.

– Om tio år hoppas jag att fler personer med funktionsnedsättning lever ett mer självständigt liv och känner styrka nog att vara goda ledare, utbilda sig och ta anställning. Vårt viktigaste resultat så här långt är att vi har förändrat mentaliteten men vi är bara i början av vår resa och det är en lång väg kvar. Jag tror att saker och ting kommer att förbättras så småningom.


Biografi: Blerta Cani Drenofci

Född: 19 juni 1970 i Tirana, Albanien.
Familj: Gift och har två döttrar.
Yrke: Verkställande direktör för Albanian Disability Rights Foundation.
Utbildning: Socialt arbete vid University of Tirana.


Mänskliga rättigheter i riskzonen i Albanien

Diskrimineringen mot minoriteter och utsatta grupper så som personer med funktionsnedsättning, romer, egyptier och homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt) är utbredd i Albanien. Allmänhetens kännedom om diskriminering är på en låg nivå och det finns en allmänt spridd uppfattning att det inte existerar diskriminering eftersom alla medborgare är lika inför lagen enligt den albanska konstitutionen.

I februari 2010 antog Albanien en lag som förbjuder diskriminering på olika grunder, bland annat sexuell läggning och könsidentitet. Det finns dock brister i övrig lagstiftning på diskrimineringsområdet och det saknas åtgärder för att öka medvetenheten om skydd mot diskriminering. För att säkerställa bättre skydd mot diskriminering har Albanien undertecknat ett avtal om att tillhandahålla gratis rättshjälp till personer som blivit diskriminerade.

2009 undertecknade den albanska regeringen FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och en process av ratificering och förbättring av nationell lagstiftning startades. Regeringen har ännu inte ratificerat det protokoll som innebär att enskilda kan föra klagan när det sker brott mot konventionen.

Rätten till rättvisa för utsatta grupper är ett stort problem på grund av de övergripande bristerna i rättsväsendet, den bristfälliga implementeringen av lagen om rättshjälp och den låga kunskapsnivån när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter. Lagen om rättshjälp trädde i kraft i april 2009 och erbjuder gratis rättshjälp i civila och administrativa ärenden.

Albanska medborgares kännedom om nationella lagar och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna är fortsatt låg. Europadomstolen anses dock vara det viktigaste rättsliga instrumentet för att garantera skydd för och efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna. Hittills har Europadomstolen levererat 33 domar där Albanien har funnits skyldigt till brott mot Europakonventionen.

Enligt tillgänglig statistik har en av tre albanska kvinnor utsatts för våld i hemmet. Albanien har undertecknat konventionen om avskaffande av all form av diskriminering mot kvinnor och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor i hemmet. Lagen om våld i hemmet, som trädde i kraft i juni 2007, har lett till stora framsteg när det gäller att förebygga våld i hemmet i Albanien, bland annat genom inrättandet av ett skyddat boende för kvinnor.

Homosexualitet avkriminaliserades 1995 men det albanska samhället är fortfarande intolerant och fientligt inställt till hbt-personer. Idag finns tre organisationer som aktivt arbetar med att stärka hbt-personer genom informationskampanjer och stöd till enskilda personer. 2011 gjorde två politiker homofoba uttalanden, vilket följdes av anmälan av ordföranden för kommissionen för skydd mot diskriminering.

Journalister i Albanien som utsätts för hot har inte tillgång till det rättsliga skydd de är i behov av. Ofta tvingas de försvara sig själva. Enligt Press Freedom Index för 2011 (Reportrar utan gränser), har Albanien fallit till plats 96, från att 2010 ha haft plats 80, vilket visar på en tydlig minskning av pressfriheten i landet.


Fakta Albanien

Huvudstad: Tirana
Befolkning: 3,2 miljoner (FN, 2010)
Förväntad livslängd: 74 år (män), 80 (kvinnor) (FN, 2010)
Största religioner: Islam, kristendom
President: Bujar Nishani
Annat: Albanien ansökte om EU-medlemskap 2009 men har inte godkänts ännu.

Källor: BBC news

Kategorier: Uncategorized.
Campaigns: Människorättsförsvarare i fokus.
Regions: Albanien.