Mesfin Negash

Ninke Liebert photography

Ninke Liebert photography

Som en av Etiopiens mycket få oberoende journalister utsattes Mesfin Negash för trakasserier av den etiopiska regeringen så till den milda grad att han tvingades fly landet. Idag bor han i Sverige men fortsätter att sprida information om mänskliga rättigheter och politiska frågor i hemlandet för att uppmärksamma det internationella samfundet på situationen i Etiopien: ”Om du skulle göra en balansräkning av förtrycket, skulle du se att Etiopien får samma resultat som Burma ”, säger Mesfin Negash.

Enligt Mesfin är journalistik, tillsammans med politik, det mest riskfyllda yrkesvalet i Etiopien. Att vara en oberoende och kritisk journalist jämför han med att gå rätt in i djungeln och möta farliga rovdjur.

– Du vet inte vad som styr dem, känner inte deras revir eller vad de förväntar sig. När helst de känner för det kan du bli deras offer.

I februari 2012, ett år och tre månader efter att han ansökt, beviljades Mesfin Negash asyl i Sverige, efter vad han beskriver som en plågsam resa i asylsökningsprocessen. Han ler när han får frågan om de anklagelser som tvingade honom att fly Etiopien:

– En rolig sak med Etiopien är att du aldrig riktigt vet vilket brott du är anklagad för.

Exil enda möjligheten till protest

Mesfin och hans kollegor på den oberoende tidningen Addis Neger var upptagna av arbete när de hörde rykten om att de anklagades för att stödja terrorism och för att undergräva konstitutionen. När de fått bekräftelse på att hotet var verkligt, satte de sig för att diskutera hur de skulle hantera situationen.

Att ändra ton och stil i tidningen hade varit ett alternativ för att undgå åtal men som Mesfin uttrycker det, ”det skulle ta död på tidningens själ” och det kändes som att de då skulle frångå sin yrkesmässiga och personliga integritet. De ville inte heller stänga ner tidningen eftersom det innebar att  de gav efter för påtryckningarna. Det skulle också kunna ses som ett politiskt ställningstagande och skulle kunna försätta dem i fara. Det återstod bara ett alternativ. Mesfin säger att det var ett gemensamt beslut att gå i exil.

– Det var det enda sättet för oss att inte ge efter för regeringen.

Ungefär samtidigt som Mesfin och hans kollegor gick i landsflykt dementerade de etiopiska myndigheterna ryktet om att han åtalats för terroristbrott.Två år senare åtalades han dock i sin frånvaro tillsammans med en kollega. Förutom det ursprungliga åtalet om att ha stött terroristverksamhet, var han nu även åtalad för terrorism, spionage och förräderi. Senare togs åtalet för terrorism bort men han är fortfarande åtalad för att stödja terrorism.

Att dömas för dessa brott innebär ett långt fängelsestraff vilket är tydligt i fallet med de två svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. De greps av etiopiska styrkor den 1 juli 2011 och har hållits fängslade sedan dess. Den 27 december 2011 dömdes de till 11 års fängelse för att ha stöttat terrorism. Enligt Mesfin är åtalen mot journalister systematiska och ett viktigt instrument för att tysta kritiker.

Domstolen har funnit Mesfin skyldig till spionage och till att ha stött terrorism men straffet har ännu inte deklarerats.

– Min dom är i händerna på regeringen. Det är helt och hållet en politisk bedömning. Vi kan alla frias morgon eller dömas till 20 år.

Det finns inget oberoende rättsväsende i Etiopien. Enligt Freedom House är rättsstaten mycket svag och det juridiska systemet är föremål för politiska påtryckningar.

Mesfin tror inte att hans familj är utsatt på grund av hans arbete men medger att det är svårt att förutsäga. Han påminner om en incident när regimen fängslade en 84-årig man. Mannens son hade dömts för terrorism och den 84-årige fadern åtalades för att ha samarbetat med terrorister.

– Det krävs inte ens några bevis, de kan fabulera dem.

Oberoende tidning åtalad 100 gånger

Trots att analfabetismen är utbredd i Etiopien, (två av tre enligt BBC) och radio skulle nå fler människor, har Mesfin valt att arbeta med press. Anledningen är att radion kräver mer avancerad utrustning och stora investeringar. I Etiopien finns det inga privata tv-bolag och bara två halvprivata radiostationer. Den första är kopplad till det styrande partiet och den andra vågar enligt Mesfin inte kritisera regeringen. På frågan om det finns oberoende press, svarar Mesfin:

– Det beror på hur du definierar oberoende! Det finns oberoende tidningar om sport, mode, business och mjuka politiska frågor. Ingen av dem är i stånd att påverka den politiska agendan. Regeringen anser att tidningarna antingen är lojala eller ineffektiva och det är därför som de tolereras. Det finns en oberoende tidning som vågar höja rösten om känsliga politiska frågor och den har 100 åtal mot sig.

Systematiska kränkningar av oppositionen

Trakasserierna mot journalister och människorättsförsvarare har förändrats över tid, berättar Mesfin. Under 1990-talet utförde regimen godtyckliga arresteringar, fysisk misshandel och tortyr. Efter 2005 har kränkningarna blivit mer systematiska. Regeringen har börjat använda de rättsvårdande organen och rättsliga mekanismer för att hålla kontroll:

– Alla vet att åtal för terrorism är en bluff.

Mesfin berättar om en kvinnlig journalist som dömdes till 14 år i fängelse. Under förhör blev hon ombedd att vittna mot andra åtalade. När hon vägrade nekades hon läkarvård för sin sjukdom. Eskinder Nega, som nyligen tilldelades amerikanska PEN:s utmärkelse, har suttit i fängelse sex gånger. Han anklagas för terrorism och står åtalad tillsammans med 23 andra, varav sex journalister. Sista gången han greps av polisen var när han hämtade sin 6-årige son i skolan. Pojken grät och skrek, ”De dödar min far”. Mesfin blir väldigt upprörd när han erinrar sig detta:

– Det är omänskligt att arrestera honom inför sonens ögon. De kunde ha hämtat honom tidigare. Det här är en brutal diktatur!

Mesfin menar att trakasserierna mot den egna befolkningen är systematiska och ingår i en plan för att tysta kritiker och skicka en varning till andra.

Det är ingen lätt uppgift att driva en tidning i Etiopien. Mesfin minns trakasserierna mot den enda oberoende tidningen, Fitih (ungefär Rättvisa). Varje torsdag, då tidningen brukade ges ut, hade de elavbrott, trots att alla andra kontor i samma byggnad hade ström. Men en torsdag gjorde den som var ansvarig för att sabotera för tidningen ett misstag:

– Han glömde stänga av kraftledningen till toaletten, de hade elektricitet där, säger Mesfin och skrattar.

Journalisterna tog med sig sina datorer till korridoren och kunde slutföra arbetet med tidningen.

Men de ständigt pågående trakasserierna skapar tillsammans en oro och rädsla, vilket gör att journalisterna själva censurerar sina texter eller lämnar yrket.

Charity Law tar sakta död på det civila samhället

Regeringen har effektivt förlamat det civila samhället i Etiopien. 2009 antogs den så kallade välgörenhetslagen (Charity Law) som innebär att varje organisation som arbetar med rättighetsfrågor måste mobilisera minst 90 procent av sina inkomster från lokala källor. Lagen förbjuder dessutom internationella organisationer att arbeta med mänskliga rättigheter. I ett land där mer än fem miljoner människor lever på livsmedelsbistånd kan man knappast förvänta sig att hitta rika människor som riskerar sin verksamhet för att stödja en sådan organisation.

– Det är en politik som syftar till att sakta ta död på det civila samhället.

Internationella organisationer får inte arbeta med rättighetsfrågor, till och med FN har stoppats. Utan modiga individer, antingen de som bor i Etiopien eller de som tar sig in i landet och rapporterar om situationen, skulle uppgifterna om brott mot mänskliga rättigheter inte nå utanför landets gränser.

I exil lanserades Addis Negers webbplats strax före valet i maj 2010. Med hjälp av reportrar i Etiopien uppdateras tidningen fortfarande. Idag är den blockerad i Etiopien men det finns andra sociala medier som fortfarande går att komma åt. Ingen av Mesfins kollegor kan dock leva på sitt yrke, de betalar för att upprätthålla webbplatsen och kompensera reportrarna i Etiopien.

Mesfins kamp handlar om att uppmärksamma det internationella samfundet på vad som händer i Etiopien. Han likställer situationen i Etiopien med den i Burma eller Iran.

– Länderna i väst blundar för situationen Etiopien. Men de stod tillsammans mot juntan i Burma.

En av de mest kända kritikerna i Burma är Aung San Suu Kyi. Hennes namn och öde är väl känt i hela världen. Hennes kvinnliga motsvarighet i Etiopien är inte lika känd. Hon var politiker och dömdes till livstids fängelse.

Ninke Liebert Photography

Ninke Liebert Photography

– Vad kan vara mer repressivt än detta? frågar Mesfin, och betonar att åtgärderna mot Aung San Suu Kyi är hemska.

– Det enda vi kan göra är att berätta dessa historier. Jag tror att vår tid kommer, säger Mesfin Negash till slut.


Biografi: Mesfin Negash

Maka och mor, bor fortfarande i Etiopien.

Född i Addis Abeba, 1973.

Journalist till yrket, har studerat statsvetenskap, redaktör för exiltidningen Addis Neger.

Har också arbetat för icke-statliga organisationer i Etiopien, ett projekt med HIV / AIDS-förebyggande arbete.


Mänskliga rättigheter i Etiopien

I Etiopien fängslas, förföljs och landsförvisas journalister, politiker och aktivister. Antingen för att de vågar utöva sina mänskliga rättigheter eller för att de kräver en politisk reform med respekt för medborgares grundläggande rättigheter. Hot och trakasserier ökar mot unga och nya politiska aktivister i alla delar av landet.

Tre journalister har redan dömts till långa fängelsestraff för inblandning i ”terrorism”. Ytterligare sex väntar på straff bland andra, Eskinder Nega, som tilldelats amerikanska PEN:s prestigefulla utmärkelse 2012. Oberoende journalister arbetar i en spänd miljö, en av dem står åtalad mer än 100 gånger.

Det finns förmodligen tusentals medborgarna som tynar bort i områden där varken lokala eller internationella förespråkare för mänskliga rättigheter tillåts arbeta. Frivilligorganisationer som arbetar med rättigheter betraktas av myndigheterna som potentiella fiender och förrädare.

Medborgare kan inte utöva sin rätt att bilda föreningar om de lämnar det styrande partiet. Medlemskap i partiet är en förutsättning för unga akademiker att få jobb i regeringen eller närstående organisationer. Detsamma gäller för näringslivet: partimedlemskap förutsätts.

Det styrande partiets mål är att monopolisera makten och landets resurser. De förnekar och tystar röster för mänskliga rättigheter trots att de finns inskrivna i grundlagen.


Fakta Etiopien

Huvudstad: Addis Abeba
Befolkning: 84,7 miljoner (FN, 2011)
Medellivslängd: 58 år (män), 62 år (kvinnor) (FN)
Område: 1,13 miljoner kvadratkilometer (437,794 kvm miles)
Stora religioner: kristendom, islam

Källa: BBC

Kategorier: Uncategorized.
Taggar: Yttrandefrihet, Freedom of the press, och Mesfin Negash.
Campaigns: Människorättsförsvarare i fokus.
Regions: Etiopien.